Jonna Bjuhr Männer: Green growth – green jobs

Medan tumult uppstod i de allmänna utrymmena här på Bella center (se Marias inlägg nedan) deltog jag på ett sideevent som Österrikes miljödepartment arrangerade i EU-paviljongen. De pratar om grön tillväxt och gröna jobb och försöker slå hål på fördomen att miljöinsatser och klimatanpassning skulle leda till färre jobb och mindre tillväxt. I Österrike arbetade till exempel hela 5 % inom den så kallade miljötekninksektorn under 2008. Denna sektor har också växt med 12 % de senaste åren. De räknar med upp till 10 miljoner nya jobb om i-länderna bestämmer sig för en 30 % minskning av koldioxidutsläppen till 2020. Det jag frågar mig blir då om man räknat med de arbeten som kanske också försvinner. Denna fråga besvarar dock nästa talare Manuel Graf från intresserorganisationen Global 2000. De undersökningar som gjorts visar att nya jobb i miljötekniksektorn skulle vara sju gånger fler än de som eventuellt skulle förloras i kol- och kärnkraftsindustrin.

Något som alla talare verkar överens om och som jag tar med mig från detta seminarium är att de länder som förstår att satsa på grön tillväxt och gröna jobb kommer att vara vinnare i den framtid som går oss till mötes. Om man dessutom ska vara framgångsrik i sina satsningar ska de göras innan alla andra gör dem!

Jonna Bjuhr Männer, miljösamordnare, GMV

Eskil Mattsson: Kritiskt läge

Som kontaktperson för GU/Chalmers deltagande i COP 15, har de sista dagarna har varit hektiska med mycket mejl – och telefonkontakt för att fördela de 17 plaster vi blev tilldelade för tisdagen och onsdagen.

I dag gick det snabbt att komma in på Bella Center eftersom inga nyregistreringar var tillåtna. Information om att nyregistreringar ej var tillåtna i dag kom inte ut förrän mycket sent i går kväll vilket fick till följd att två personer i vår grupp som inte hade ”badge” sedan innan, inte kom in. Snopet. I kväll kommer ett möte hållas där det bestäms om GU/Chalmers får tilldelning av plats för torsdagen. Som det ser ut nu får vi i bästa fall en eller två platser, men i princip stängs konferensen för NGO-organisationer som Göteborgs universitet från och med i morgon vilket känns mycket trist, men FN och danska polisen vill inte riskera problem och förseningar inne i lokalerna p.g.a. av protester och stora folkmassor. Bella Center börjar mer och mer likna ett stort presscenter och så fort man tar sig en snabb titt runt i den stora lokalen ser man någon VIP eller en minister.

Just nu håller man på att slutföra förhandlingstexter som ska vara klar för ministrarna att börja jobba med imorgon. Förhandlingsläget är mycket kritiskt och hela natten har förhandlingar pågått. U-länder och i-länder är splittrade på alla möjliga håll. Inga konkreta siffror om utsläppsminskningar har angetts vilket är ett måste för att undvika ett misslyckande. EUs linje sedan innan att få till ett avtal i ett enda spår blir svårt att genomföra. Som det ser ut nu kommer Kyotoprotokollet fortsätta att gälla som de splittrade u-länderna önskar men som i-länderna motverkar. Dessutom förhandlar man om ett annat spår som innebär långsiktiga samarbeten och åtaganden för alla länder, ett avtal som många i-länder förespråkar. Det är svårt att bedöma hur det hela kommer att sluta men en tvåspårig överenskommelse kommer allt närmare. Stort ledarskap de sista dagarna är ett måste.

Eskil Mattsson, inst för geovetenskaper, GU

Maria Svane: Climate Express

Climate Express har anlänt till Köpenhamns Hovedbangård!

FN: s miljöprogram (UNEP), International Union of Railways (UIC), och WWF har arrangerat en tågresa från Kyoto till Köpenhamn för att dokumentera effekterna av klimatförändringar och öka medvetenheten om transportalternativ med låga koldioxidutsläpp.

Projektet, som kallats Climate Express, har skett i samarbete med ”Seal the Deal!” som leds av FN, och tågoperatörer från hela världen. Syftet med den 9000 kilometer och 1 månad långa resan  är att elda på den politiska viljan att nå ett omfattande globalt klimatavtal under COP15, bl a genom att öka medvetenheten om hur transporter påverka på klimatet. Transportsektorn står för över en femtedel av de globala CO2-utsläppen. Därför har ett utbyggt järnvägsnät stor potential att minska utsläppen och samtidigt utveckla hållbara transportsystem.

Climate express lämnade Kyoto i början av november och har bl a färdats genom Ryssland, där Sibirien utgör ett ”global warming hotspot”. Upptinande permafrost och smältande torvmossar riskerar att frigöra enorma mänger metan och koldioxid i atmosfären under de kommande åren. Innan tåget ankom Köpenhamns huvudbangård, plockade man upp ett hundratal COP15-deltagare under ett stopp i Bryssel. På väg till slutstationen i Köpenhamn arrangerades en 12-timmars på-spåret-konferens kring de utmaningar inom transportsektorn som är relaterade till problematiken kring den globala uppvärmningen.

Under tiden COP15 pågår kommer Climate Express att fungera som en mobil utställning kring koldioxidutsläpp och energismarta transportlösningar. som är .Tåget drivs med 100% förnybar energi och utställningen är öppen för allmänheten på Köpenhamns huvudbangård.

Jean-Pierre Loubinoux, generaldirektör för UIC:  ”Tåget Kyoto till Köpenhamn har som mål att föra människor till Köpenhamn och COP15 till folket. Att ta tåget är en del av lösningen i kampen mot den globala uppvärmningen. Tåg är det mest miljövänliga transportsättet, så varför skulle du resa på något annat sätt till en händelse som kan göra skillnad för planetens framtid. ”

Maria Svane, GMV

Gunnar Köhlin: Fysisk resursteoris side event om klimatpolitik och markbrist blev en intressant tillställning.

Michael Obersteiner (IIASA) gav en överblick över de avvägningar som kommer att behöva göras i och med att klimatpolitiken kommer att leda till mycket större efterfrågan på mark. Han påminde oss om att de ackumulerade utsläppen av växthusgaser varit 25% större än de fossila bränslenas bidrag. Detta måste vändas om vi skall möta två-gradersmålet. Det kommer också att kräva stora arealer för bioenergi. Det kommer därför att bli skarp konkurrens kring markanvändningen mellan biobränsleproduktion, matproduktion och kolsänka i form av REDD projekt. Detta kommer också att leda till höjda matpriser. Ökad handel kan dock minska de negativa effekterna genom effektivt utnyttjande av mark och vatten både för mat, bränsle och kolsänka.

 Johanne Pelletier gav en presentation över vad REDD skulle kunna innebära för lokalbefolkning i Panama. Den följande diskussionen fokuserade på att de nuvarande REDD förhandlingarna bör fokusera på ”safeguards” dvs att skydda lokalbefolkningarnas rättigheter vid genomförandet av REDD projekt.

Fredrik Hedenus presentation gjordes av Martin Persson och den föreslog en klimatskatt på köttproduktion. Nötkött innebär mer markanvändning och leder till mer växthusgaser än annan köttproduktion och mycket mer än bönproduktion. Det är tekniskt svårt att minska dessa utsläpp. Men vi måste göra något! Om alla skulle äta som OECD genomsnittet äter idag 2050, så skulle vi släppa ut mer än vad vi sammanlagt  kan släppa ut då, om vi skall nå vårt klimatmål på inte mer än 2 graders uppvärmning. Men om man lägger en skatt på 60euro/ton CO-ekvivalent så skulle detta leda till 35% mindre utsläpp från kött, mjölk och ägg produktion. Om man sedan använder den marken till biobränsleproduktion så kan det leda till stora minskningar av fossila utsläpp.

 Professor Ravindranath (Indian Institute of Science) diskuterade möjligheter för marginella marker, speciellt i Indien. 70% av betesmark är degraderad. 25-50% av jordbruksmark håller på att degraderas. Bara i Indien finns det ca 140 miljoner ha marginella marker (dubbelt så mycket som skogsmarker). Möjligheter för marginella marker är många: ökad matproduktion, boskapsskötsel, biobränsleproduktion, kolsänka, skogsprodukter. Men för att detta skall ske krävs stora investeringar i skötseln av dessa marker.

Gunnar Köhlin, Associate Professor, Director Environment for Development Initiative, Department of Economics, University of Gothenburg

Eskil Mattsson: Intryck från Forest Day

1500 skog- och klimatforskare, statstjänstemän och företagare diskuterade på söndagen skogens roll i ett framtida klimatavtal på ”Forest Day” som är ett evenemang i anslutning till klimatförhandlingarna. Vi inom forskningsnätverket Focali hade en monterplats där vi informerade om vår verksamhet och delade ut material om vår forskning.  Många stannande till intresserat och vi blev av med nästan alla publikationer vi släpat dit under morgonen.

Den fråga som diskuterades flitigast under dagen var diskussionen om en mekanism för minskad avskogning (i förhandlingssammanhang REDD – Reducing Emissions from Deforestation and Degradation). REDD handlar i grund och botten om att etablera ett system där skogsägare i u-länder skall få ekonomisk ersättning från rika länder för att inte hugga ner sin skog och därmed hindra att växthusgaser släpps ut i atmosfären. Mellan 12 -20 % av alla växthusgasutsläpp kommer ifrån tropisk avskogning och delaverkning av tropisk skog.

Sedan REDD blev inkluderad som en förhandlingsfråga på klimatkonferensen på Bali 2007 har stora summor satsats från olika länder, organisationer och initiativ på att utveckla REDD . Många programpunkter i dag handlade om de pågående pilot- och demonstrationsprojekt som skall öka förståelsen och kunskapen om mekanismen tills dess att det träder i kraft 2013.

Dessa demonstrationsprojekt (där bl.a. Världsbanken och FN är stora aktörer) fokuserar på att bidra med pengar för att utveckla och stärka institutioner och regeringar i u-länderna som krävs för att exempelvis REDD-pengar inte skall försvinna p.g.a. korruption. Man koncentrerar sig också på att utveckla bättre metoder hur man skall mäta växthusgasutsläpp från avskogning och etablera s.k. historiska referensbanor som behövs för att visa hur mycket skog ett land verkligen undvikit att avskoga från en tidpunkt till en annan. Pilotprogrammen har också utvecklats för att säkerhetsställa att ekologiska och socio-ekonomiska aspekter garanteras i ett framtida REDD program.  Detta kan vara att REDD ska leda till att biodiversiteten i skogarna bibehålls och att lokal- och ursprungsbefolkningar som är beroende av skogens resurser får medbestämmanderätt och att deras intressen beaktas.

Andra diskussioner kretsade kring vad REDD mekanismen egentligen skall inkludera då förhandlingarna de sista två åren även fokuserat på att inkludera återbeskogning och hållbart skogsbruk (REDD+) eller att ytterligare inkludera växthusgasutsläpp som kommer ifrån jordbruk (REDD++).

Diskussionerna under Forest Day kommer knappast att påverka själva REDD förhandlingarna här i Köpenhamn då ett förslag till sluttext om REDD redan togs i fredags. Dock kan politiska utspel av ministrarna sista veckan påverka skrivningarna i positiv eller negativ riktning.

Det har varit en hektisk vecka med tidiga morgnar och sena kvällar. Ändå kommer sista veckan förmodligen bli ännu hetsigare och intensivare då ministrarna anländer och mötet går emot sin slutfas. Enligt erfarna delegater och journalister är det andra veckan klimatförhandlingarna börjar på riktigt…

Eskil Mattsson, PhD student, Institutionen för geovetenskaper, GU

Thomas Sterner: Finns Hopp i Hagen?

Jag åkte till Köpenhamn utan stora illusioner. Trots att jag är i grunden optimistisk, tror jag inte det går att komma fort fram till ett bra internationellt avtal. Positionerna i grundfrågorna är synnerligen långt ifrån varandra. En av de stora tvistefrågorna är pengar men än mer grundläggande är frågan vem som skall minska på koldioxidsutsläppen och hur mycket.

Procenttävlingen: Tidningarna har listor på vad olika länder lovat: Japan 25%, EU 20 och kanske 30, USA 14 eller 17 osv. Artiklarna kretsar kring val av basår och det visar sig inte oväntat att här döljer sig många ”devils in the details”. Var och en väljer definitioner och basår, sektorer och gaser som det passar det egna landet. I morgon skall Michael Grubb, en av de tidiga pionjärerna bland klimatekonomer, hålla ett seminarium om detta på Bella Center men jag vill kommentera något än mer grundläggande och det är att hela tankesättet att utgå ifrån procentuella reduktioner är grovt orättvist mot fattiga länder som Indien och de flesta afrikanska länder. Om USA lovar minska 14% från 7 ton C per person till 6 ton så vad är ett rimligt svar från Indien? Genomsnittet där ligger på ca en tredjedels ton/person. Skulle Indiens delegat säga ”+ 200%” på en presskonferens skulle det inte låta särskilt radikalt – ändå skulle Indien med 1 ton/capita bara komma upp i en sjättedel av USAs utsläpp.

Västvärlden har som så ofta förr, lyckats ta ”problemformulerings-privilegiet”. Diskussionen förs i % reduktioner och de flesta amerikaner jag pratat med, (liberala miljöekonomer) tycker i grunden det är ganska rimligt. De Indier och Afrikaner jag pratat med tycker det är självklart vi skall dela på ett begränsat utsläppsutrymme ”rättvist”. Definitioner av rättvisa varierar men de handlar i grunden om lika utsläpp per person i någon form. Det är en avgrund mellan dessa positioner. En avgrund med mycket hög prislapp.

Det räcker med rättvisa!
Fick de fattiga länder en lika per capita fördelning skulle ingen annan sidofinansiering alls behövas. Värdet av de rättigheter de kunde sälja till oss koldioxidstörstiga konsumenter i den rika världen skulle generera mer pengar än vad någon hoppas på genom regelrätta betalningar.

I länder där man prutar så vet man att om säljaren begär 12 och köparen vill ge 10 så hamnar priset snart kring 11. Men om säljaren begär 48 000 och köparen vill ge 10 – så är det inte mycket att förhandla om – eller i bästa fall måste det bli en väldigt lång förhandling. Igår på Bella Centrat hade Mistra programmet CLIPORE tillsammans med ECP ett ”side-event” i EU Pavillion där vi diskuterade rättvisa och klimatmål på mellanlång sikt. Där behandlades dessa frågor med större djup. Intressant men också deprimerande.

Desmond
Snart kommer dock alla statscheferna och idag vandrade jag runt Köpenhamn och såg alla ungdomar utklädda till isbjörnar och alla företag som lovar klimatanpassning.

På Rådhusplatsen finns ”Hopenhagen” – sponsrat bland annat av Vattenfall och lite skeptiskt gick jag in – men då möttes jag av Desmond Tutu som lyckades på några minuter elda publiken med ett tal som spände från Apartheid och Berlin muren till Zimbabwe och Darfur. Han berättade att Gud gråter när han tittar ner och undrar ”varför skapade jag detta” – men sen ser han oss i Copenhagen som i alla fall försöker och då småler han.

Jag tror ärkebiskopen har rätt: så länge vi pratar med varandra finns hopp.

Thomas Sterner , Professor of Environmental Economics, Dept of Economics, University of Gothenburg

President of the EAERE (European Assoc. of Environmental and Resource Economists) Environment for Development

Eskil Mattsson: Snack i korridorerna

En av de stora snackisarna på COP 15 som fått mötet att hetta till är Tuvalus utspel att 2 graders målet bör förstärkas och bli ett 1,5 graders mål. Tuvalu, en liten stillahavsnation starkt hotad av förhöjda havsnivåer, fick snabbt medhåll av övriga små ö-nationer och fattiga utvecklingsländer. Rika utvecklingsländer som Kina och Indien röstade ner förslaget eftersom dessa länder skulle tvingas att bidra med minskade växthusgasutsläpp redan efter 2012 och det är ännu oklart hur långt förslaget kommer att diskuteras. Utspelet som skulle innebära ett bindande tillägg till Kyotoprotokollet visar att sammanhållningen mellan de fattigaste utvecklingsländerna och mera utvecklade u-länderna inom G77-gruppen och Kina börjar naggas i kanterna.

Läs mer i Earth Negitiation Bullentin

Eskil Mattsson, PhD student, Institutionen för <geovetenskaper, GU

Ulf Molau: Forests are much more than carbon

Under den andra dagen av COP-15 började saker och ting komma igång, nu när alla formella invigningar och startanföranden är avklarade. Eftersom jag har tänkt att bevaka processen runt REDD (Reduction of Emissions from Deforestation and Forest Degradation) valde jag att tillbringa förmiddagen som observatör under den första session av UNFCCC-SBSTA. SBSTA (Subsidiary Body of Science and Technology Transfer) är den hårt jobbande mellanstationen mellan IPCC och politikernas COP-15, det är de som förhandlar fram underlagstexter till kommande beslut.

Efter sedvanliga procedurer angående dagordning och sådant övergick SBSTA-sessionen till grundläggande uttalanden från ett antal länder och andra parter. Det handlade förvånansvärt nog inte särskilt mycket om koldioxid, men desto mera om REDD, eller snarare den avancerade varianten REDD+. Här kom starka positiva uttalanden från Australien (inkluderande ”Umbrella states”), Lesotho, Sierra Leone, Indonesien, Filippinerna och Zambia. Flera länders delegater poängterade vikten av ”capacity building”, bland andra Zambia. Allt andades samstämmighet och gav en god atmosfär. Man var eniga om att ett beslutsunderlag för REDD+ skall vara klart senast fredag lunch 11 december. En fras som kom fram flera gånger från olika parter var ”Forests are much more than carbon”, inte minst from ”Indigienous peoples” NGO. Sverige som ordförandeland i EU gjorde ett halvhjärtat inlägg utan större vikt.

Under kvällen med start 16:00 (som blev 17:00) skulle man börja diskutera texterna runt REDD inför ett beslutsunderlag till nästa vecka. Kvällens debatt kom bara att handla om redigering av befintliga texter, med borttagande av hakparenteser och dylikt. Men det hela andades viss optimism, och man emotser nog ett starkt REDD+dokument inom COP15. Bara detta att man redan diskuterar detaljer är ett väldigt gott tecken.

Vänliga hälsningar

Ulf Molau, Institutionen för växt- och miljövetenskaper, GU

tisdag afton 8 dec 2009

Åsa Löfgren: Nya möjligheter för USA att ta på sig bindande åtgärder?

I måndags gick naturvårdsverket i USA (Environmental Protection Agency, EPA) ut med att växthusgaser lyder under ”the clean air act”, vilket betyder att EPA kommer att reglera växthusgaser oavsett vad senaten röstar avseende lagförslaget om reglering av växthusgaser.  Lagförslaget om reglering av växthusgaser är ett förslag hur mycket man skall minska utsläppen av växthusgaser och hur man skall genomföra minskningen i USA, vilket bland annat skall ske med hjälp av ”cap and trade” (cap and trade betyder att man använder det marknadsbaserade styrmedlet handel med utsläppsrätter för att minska växthusgaser). Att representanthuset har röstat ja till lagförslaget om reglering av växthusgaser medan senaten inte har röstat igenom förslaget har av många ansetts vara ett problem för USA i förhandlingarna i Köpenhamn, eftersom det inte fanns någon egentlig politisk möjlighet för den amerikanska delegationen att ta på sig signifikanta åtaganden när inte senaten röstat igenom förslaget.

Vad innebär då EPA’s uttalande? Det innebär förmodligen att mandatet för de amerikanska förhandlarna, och nästa vecka för de tillresta amerikanska politikerna (den 18/12 kommer president Obama) blir större vad det avser att förhandla om bindande åtaganden. Det kommer också att sätta press på senaten eftersom en reglering av EPA kommer att bli dyrare än de marknadslösningar som föreslås i det förslag som senaten skall ta ställning till. Redan tidigt i våras berättade en amerikansk forskarkollega att detta var på gång i USA och att bollen redan var i rullning oavsett vad senaten beslutar, vilket dock inte har fått mycket utrymme i media. I ljuset av uttalandet från EPA känns nästa vecka därför extra spännande och kanske finns det trots allt en chans att COP 15 i Köpenhamn faktiskt kan leverera ett avtal.

Åsa Löfgren, bitr. Lektor, inst. för nationalekonomi, GU

Åsa Löfgren: Amerikaner och svenskar är villiga att betala för att minska klimatförändringarna

Idag anlände jag till COP 15 och Bella Center. Förutom att observera förhandlingsarbetet och gå på intressanta side-events har jag ett annat viktigt syfte med min resa. Det är att kommunicera alldeles färska forskningsresultat från en studie som jag har genomfört tillsammans med ett multinationellt forskarlag bestående av Fredrik Carlsson, Elina Lampi och Thomas Sterner från nationalekonomiska institutionen, Göteborgs universitet,  Mitesh Kataria från Max Planck Institutet i Jena i Tyskland, Alan Krupnick och Susie Chang, Resources for the Future,  Washington DC i USA, samt Qin Ping, Pekings universitet i Kina.  Vi har bland annat studerat betalningsviljan hos ”vanliga medborgare” i Kina, Sverige och USA för att minska de globala koldioxidutsläppen.

Varför är det då viktigt att studera betalningsviljan, alltså vad människor i olika länder är villiga att själva betala för att minska globala koldioxidutsläpp? Jo, det som gör det möjligt för politiker att ta politiska beslut såsom bindande åtaganden, är hur medborgare i olika länder ställer sig till dessa beslut. Utan denna förankring är politiker rädda att inte bli återvalda, och detta speglar en av dimensionerna med klimatproblemet – den politiska kortsiktigheten gentemot de långsiktiga effekterna av klimatförändringarna, vilka framförallt kommer inträffa i framtiden (även om vi ser effekter redan idag). Därför är studier av detta slag mycket viktiga eftersom de ger information till politiker om vad vanliga medborgare tycker. Eftersom våra resultat verkligen är pinfärska, och studien fortfarande pågår, har vi bara möjlighet att kommunicera de första resultaten från Sverige och USA.

Våra resultat visar att en stor majoritet av medborgarna i Sverige och USA är villiga att betala för att göra något åt klimatförändringen. 91,5% av svenskarna och 71% av amerikanerna är villiga att betala för att förhindra en  temperaturökning på två grader (till år 2050).  Vidare är svenskar och amerikaner villiga att betala 2-3% av sin per capita inkomst (vilket är analogt med samma andel av BNP) för att inte temperaturen ökar mer än en grad till år 2050. Det är tydligt att svenskar är villiga att betala mer än amerikaner, men en viktig slutsats är att också amerikaner kan tänka sig att betala för att hindra klimatförändringen, viket man inte alltid får intrycket av i rapporteringen i media.  En försiktig slutsats är därför att det faktiskt finns politiskt utrymme att genomföra kostsamma åtgärder för att minska koldioxidutsläpp i både Sverige och USA.

Hur kommunicerar vi då dessa resultat? Det är svårt att synas på ett sådant möte som klimatmötet i Köpenhamn. Det finns oerhört mycket information och på Bella Center är det upplagt så att alla förhandlingar, många side-events, informationsbås, mediacenter etc. är inhysta i samma byggnad. I denna byggnad rör sig upp till 15 000 personer i en salig blandning av bland annat delegater, journalister, forskare och representanter från non-profit organizations (NGOs). Vi har valt att via Resources for the Future, som är ett miljöekonomiskt forskningsinstitut i USA och som har forskare som deltar i studien, tillhandahålla ett informationsblad i deras ”bås” och vi kommer också att dela ut detta informationsblad vid deras side-event. Hur många som tar del av resultaten på just COP 15 mötet återstår att se, men vi kommer att arbeta vidare med studien och det finns många fler intressanta resultat som vi kommer att fortsätta kommunicera till makthavare i framtiden.  Det är ju tyvärr stor sannolikhet att politiker kommer att behöva denna typ av information även efter COP 15. 

Åsa Löfgren, bitr. Lektor, inst. för nationalekonomi, GU