Tack och hej(a) COP; en sista rapportering från utsidan

Nu är bloggandet PÅ COP15 slut för Göteborgs Universitet/Chalmers. Vi var inte en av de lyckliga vinnarna när när LOTTO-dragningen skedde, sent onsdag kväll. Man hade då bestämt sig för att frångå det system med kvotering för NGO som infördes i början av veckan. Se nedan för ett utdrag av meddelandet som Eskil Mattsson, GUs kontaktperson, fick:

Dear Members of the RINGO Constituency,

Regarding Access to the Bella Centre on Thursday and Friday:
I have been informed that the badges for access to the Bella Centre on Thursday and Friday have been distributed through a lottery system as advised yesterday on the door of the RINGO office. The persons selected have been informed by email. For your information, I attach the list of persons having received a badge. According to persons on site, access to the Bella Centre is proceeding smoothly for those who are on the list. All people not in possess of a badge will not be allowed access. 

We are sorry for those who will be disappointed. We have ourselves had a lot of difficulty accessing information in this unprecedented situation, and we are trying to be of assistance in any way that we can.

Kind regards,

Monica Alessi
RINGO Focal Point

Lite snöpligt slut för vår del på en lång och intensiv tillställning!

Jag lämnade Bella Center onsdag kväll tillsammans med en grupp på ca 50 delegater som initialt fick stå bakom en mur av poliser och polishundar. Efterdyningarna av onsdagens stora demonstration kulminerade just då, med ett antal våldsamma demonstranter som fick avhysas innan vi tilläts lämna området. Vi gjorde det i en ”korridor” som var kantad av poliser på bägge sidor, hela vägen från entrén till Bella Center och fram till uppgången till metrostationen som för övrigt precis hade öppnats upp igen, efter att ha varit avstängd en stor del av dagen.

Oenigheter i viktiga frågor, även på högsta politiska nivå, speglar tydligt hur olika prioriteringar vi har. Vi kommer från så olika miljöer, att även om vi har en gemensam vilja att förhindra effekterna av klimatförändringarna så får det mycket varierande uttryck.  Ta t ex hur vi ser på begreppet energieffektivisering. Jag hörde följande resonemang på tåget tillbaka till Malmö från COP en kväll: tre kvinnor diskuterade kring energieffektivisering och effekterna som kan uppnås genom att byta ut glödlampor mot nyare och effektivare alternativ. Diskussionen tydliggjorde hur olika förutsättningar vi har, och vad som upplevs som högprioriterade satsningar beroende på var på jordklotet vi lever. Kvinnan från USA tyckte att det var ”..a fabulous way for anyone to contribute…” medan en av kvinnorna från Indien uttryckte hur svårt det var för dem att förmedla sådana åtgärder. Om man kommer från en otillgängligt belägen by, utan elektricitet, ser man inte detta som det stora problemet!

Energieffektivisering var också temat för en av alla de glober som dekorerats av kända konstnärer, och placerats ut på olika platser i Köpenhamn.

Rött ljus till trafiken, konstnär: Lee Strickland.

Budskapet konstnären vill förmedla fanns i att läsa anslutning till respektive glob. Texten till denna glob löd: Var med och reducera den globala uppvärmningen redan vid din närmaste vägkorsning. Genom att ersätta en glödlampa i ett trafikljus mmed en diod (LED) reduceras energiförbrukningen med 85%.

Under sista veckan samtalade jag mycket med många av de officiella delegaterna från afrika, bland annat med Diakite Youssouf, chef för ANEJ/Mali (African Network of Environmental Journalists). De ingick i G77/Kina, den grupp som hamnade i hetluften under inledningen av den sista veckan efter det att man lämnade överläggningarna. Även om förhandlingarna senare återupptogs, var det mycket slitningar inom gruppen, och det var också en av anledningarna till att Fredrik Reinfeldt kom till Bella Center på torsdagen.

– ”Den övervägande delen av befolkningen i Mali inte har en susning om ”climate change” som begrepp. Men vi märker effekterna av den. Nu är det sommar, och det har aldrig varit så varmt som det är nu. I tisdags var det 35 grader i huvudstaden Bamako, normalt ligger temperaturen runt 25 grader. Monsunen kommer senare. Förr startade den i maj, nu kommer den inte förrän i juni/juli. Dessutom kryper öknen närmare, vi kan se den i många av provinserna numera”, sa Diaktie Youssouf.

Nu får vi bara hoppas att förhandlingarnas slutskede ger resultat. Dagens Earth Negotiations Bullentin (summering av torsdagens händelser på COP) kan du läsa här:  http://www.iisd.ca/climate/cop15/

Nyheterna igår kväll ingav trots allt en förhoppning om att det kanske ändå kan levereras något avtal. Förmodligen inte det enda, legalt bindande avtal som alla länder står bakom, som alla hoppats på utan det lutar snarare mot två, eller rent av tre parallella dokument. Ikväll vet vi!

Maria Svane, GMV

Maria Svane: Maud Olofsson missnöjd

Det börjag bli trångt i gångarna, och när ministrar med sitt följe kommer, blir man knuffad åtsidan. Jag skulle tro att det finns ett inverst förhållande mellan hur bryskt man knuffas och hur viktig personen är.

Detta gäller inte Maud Olofsson! Hon tillhör tack och lov inte den bryska skaran, utan jag fick en pratstund med henne när hon var på väg tillbaka till den svenska delegationens högkvarter efter att ha deltagit i plenum.

Maud Olofsson, näringsminister

Hon instämmer i missnöjet med hur arbetet framskrider inom gruppen för G77/Kina, men anser samtidigt att flera av de afrikanska nationernas förhandlare inte har agerat tillräckligt kraftigt gentemot Kina, utan låtit Kina få ta för stort utrymme i gruppen. När de afrikanska delegaterna nu inser att skrivningarna missgynnar deras intressen protesterar de, men detta borde ha undvikits genom aktiviteter innan COP. Samtidigt inser Maud Olofsson att det är svårt att nå enighet i en så inhomogen grupp.

Vid en presskonferens kl 13 uttalade sig Nafie El Nafie, Sudan om arbetet i G77/Kina: det finns återstår mycket arbete, många oenigheter kvarstår kring t ex formuleringar om utvecklingsländernas vädjan om korttidsfinansiering. Han betonade att det trots allt finns en vilja inom gruppen att kunna prestera ett dokument som kan presenteras inför överläggningarna på ministernivå.

Maria Svane, GMV

Lisa Westholm: Läget blir skarpare och motsättningarna tydligare i Köpenhamn

Detta är något som nästan är lättare att hålla koll på om man befinner sig utanför Bella Center och läser nyheter än om man är där inne och går på föredrag. Men det märks att stämningen börjar bli spänd. Igår inställdes ett möte med kontaktgruppen för Kyotoprotokollets mål, eftersom motsättningarna just vad gäller det är så stora att förhandlarna inte tyckte att det var någon idé att diskutera innan någon slags överenskommelse hade fattats på högre nivå. Vid lunchtid steg plötsligt applåder och rop runt om i hela caféområdet. En stor grupp människor hade samlats för att uttrycka sitt stöd för de afrikanska ländernas krav på att Kyotoprotokollets åtaganden ska fortsätta. We stand with Africa! Don’t kill Kyoto targets! löd slagorden.

På schemat för dagen fanns nästan bara slutna möten; förhandlingar inom olika grupper så som den afrikanska gruppen, gruppen för små ö-stater och G77 och Kina I olika omgångar. För oss som inte släpptes in där återstod bara att föreställa oss hur förhandlingarna går för att försöka komma fram till vilka gemensamma ståndpunkter man ska driva i olika grupper. Med lite fantasi kunde man se det framför sig när man läste schemat: Arikanska gruppen träffas 08.00-09.00. Klockan 09.00-10.00 träffas G77 och Kina. Klockan 10.00-11.00 återvänder den afrikanska gruppen till ett eget möte och så fortsatte dagen med möte efter möte.

Nu återstår att se var det leder. Klimatkonventionens chef, Yvo de Boer var fortfarande försiktigt optimistisk när han talade på Forest Day i söndags. ”Statchefer kommer inte hit för att fira en förlust. De kommer för att fira en seger” sa han.

Lisa Westholm, forskare, Institutionen för nationalekonomi med statistik, GU

Maria Svane: Inside information!

Enn officiell delegat från Swaziland kom just ut från det slutna mötet för G77 och Kina. Hon är upprörd över att allt går så trögt, och att man egentligen inte har kommit någonvart. Fortfarande diskussioner kring formuleringar, och flera av utvecklingsländerna vill inte överge formuleringarna från Kyotoprotokollet. ”No mitigation, hardly even talking adaptation” säger hon. Gruppen kommer att mötas igen senare under dagen, men hon ser ganska uppgiven ut.

Maria Svane, GMV

Åsa Löfgren: Amerikaner och svenskar är villiga att betala för att minska klimatförändringarna

Idag anlände jag till COP 15 och Bella Center. Förutom att observera förhandlingsarbetet och gå på intressanta side-events har jag ett annat viktigt syfte med min resa. Det är att kommunicera alldeles färska forskningsresultat från en studie som jag har genomfört tillsammans med ett multinationellt forskarlag bestående av Fredrik Carlsson, Elina Lampi och Thomas Sterner från nationalekonomiska institutionen, Göteborgs universitet,  Mitesh Kataria från Max Planck Institutet i Jena i Tyskland, Alan Krupnick och Susie Chang, Resources for the Future,  Washington DC i USA, samt Qin Ping, Pekings universitet i Kina.  Vi har bland annat studerat betalningsviljan hos ”vanliga medborgare” i Kina, Sverige och USA för att minska de globala koldioxidutsläppen.

Varför är det då viktigt att studera betalningsviljan, alltså vad människor i olika länder är villiga att själva betala för att minska globala koldioxidutsläpp? Jo, det som gör det möjligt för politiker att ta politiska beslut såsom bindande åtaganden, är hur medborgare i olika länder ställer sig till dessa beslut. Utan denna förankring är politiker rädda att inte bli återvalda, och detta speglar en av dimensionerna med klimatproblemet – den politiska kortsiktigheten gentemot de långsiktiga effekterna av klimatförändringarna, vilka framförallt kommer inträffa i framtiden (även om vi ser effekter redan idag). Därför är studier av detta slag mycket viktiga eftersom de ger information till politiker om vad vanliga medborgare tycker. Eftersom våra resultat verkligen är pinfärska, och studien fortfarande pågår, har vi bara möjlighet att kommunicera de första resultaten från Sverige och USA.

Våra resultat visar att en stor majoritet av medborgarna i Sverige och USA är villiga att betala för att göra något åt klimatförändringen. 91,5% av svenskarna och 71% av amerikanerna är villiga att betala för att förhindra en  temperaturökning på två grader (till år 2050).  Vidare är svenskar och amerikaner villiga att betala 2-3% av sin per capita inkomst (vilket är analogt med samma andel av BNP) för att inte temperaturen ökar mer än en grad till år 2050. Det är tydligt att svenskar är villiga att betala mer än amerikaner, men en viktig slutsats är att också amerikaner kan tänka sig att betala för att hindra klimatförändringen, viket man inte alltid får intrycket av i rapporteringen i media.  En försiktig slutsats är därför att det faktiskt finns politiskt utrymme att genomföra kostsamma åtgärder för att minska koldioxidutsläpp i både Sverige och USA.

Hur kommunicerar vi då dessa resultat? Det är svårt att synas på ett sådant möte som klimatmötet i Köpenhamn. Det finns oerhört mycket information och på Bella Center är det upplagt så att alla förhandlingar, många side-events, informationsbås, mediacenter etc. är inhysta i samma byggnad. I denna byggnad rör sig upp till 15 000 personer i en salig blandning av bland annat delegater, journalister, forskare och representanter från non-profit organizations (NGOs). Vi har valt att via Resources for the Future, som är ett miljöekonomiskt forskningsinstitut i USA och som har forskare som deltar i studien, tillhandahålla ett informationsblad i deras ”bås” och vi kommer också att dela ut detta informationsblad vid deras side-event. Hur många som tar del av resultaten på just COP 15 mötet återstår att se, men vi kommer att arbeta vidare med studien och det finns många fler intressanta resultat som vi kommer att fortsätta kommunicera till makthavare i framtiden.  Det är ju tyvärr stor sannolikhet att politiker kommer att behöva denna typ av information även efter COP 15. 

Åsa Löfgren, bitr. Lektor, inst. för nationalekonomi, GU