Det börjag bli trångt i gångarna, och när ministrar med sitt följe kommer, blir man knuffad åtsidan. Jag skulle tro att det finns ett inverst förhållande mellan hur bryskt man knuffas och hur viktig personen är.
Detta gäller inte Maud Olofsson! Hon tillhör tack och lov inte den bryska skaran, utan jag fick en pratstund med henne när hon var på väg tillbaka till den svenska delegationens högkvarter efter att ha deltagit i plenum.
Maud Olofsson, näringsminister
Hon instämmer i missnöjet med hur arbetet framskrider inom gruppen för G77/Kina, men anser samtidigt att flera av de afrikanska nationernas förhandlare inte har agerat tillräckligt kraftigt gentemot Kina, utan låtit Kina få ta för stort utrymme i gruppen. När de afrikanska delegaterna nu inser att skrivningarna missgynnar deras intressen protesterar de, men detta borde ha undvikits genom aktiviteter innan COP. Samtidigt inser Maud Olofsson att det är svårt att nå enighet i en så inhomogen grupp.
Vid en presskonferens kl 13 uttalade sig Nafie El Nafie, Sudan om arbetet i G77/Kina: det finns återstår mycket arbete, många oenigheter kvarstår kring t ex formuleringar om utvecklingsländernas vädjan om korttidsfinansiering. Han betonade att det trots allt finns en vilja inom gruppen att kunna prestera ett dokument som kan presenteras inför överläggningarna på ministernivå.
